I går var det exakt ett år sedan jag fick vara med Jonny och jag minns hur glad han var när han fick visa mig den fantastiska pizzabuffen på Indiana i Västerås. Jag har ätit där många gånger efter den torsdagen och det känns väldigt speciellt även om det gör ont. Det är mitt sista glada minne av Jonny.
Jag har väldigt många glada minnen av Jonny och jag är glad över alla bilder som finns kvar. Vi fiskade mycket och vi grillade korv. Vi hälsade på Svens hästar och just den dagen som bilden togs, träffade vi Sven och fick följa med upp i kyrktornet där Jonny fick ringa i klockorna.
Det blev väldigt många pizzor under de glada åren.
Ibland var Jonny trädkramare.
Ibland var Jonny morfarkramare
Ibland hämtade jag Jonny från dagis med motorcykeln och han satt på tanken en gång när vi mötte en polisbil i Lilljansskogen. Polisen stoppade oss men när de såg hur Jonny stolt log mot dem, vinkade de och åkte vidare.
Vi byggde en batteridriven bil som Jonny körde runt runt runt med.
Klicka på texten
Det var enormt mycket energi och glädje
Vi spelade kort
Nu är det bara saknad och smärta kvar
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar