Klicka på bilden så blir den större
Nyss läste jag klart Erland Loes Kurt i Kurtby för andra gången. Första gången var när den var nyutkommen och jag fick den som en textlänk. Det var bättre att läsa boken och se illustrationerna samtidigt.
Kurt i Kurtby är en parodi på sektstolleri, men den är nog ändå den enda av alla böcker om Knutby-sekten, som kommer nära den cynism och galenskap som präglar sektledarna.
Kurt i Kurtby är en parodi på sektstolleri, men den är nog ändå den enda av alla böcker om Knutby-sekten, som kommer nära den cynism och galenskap som präglar sektledarna.
När boken Hängivelsen recenserades i tidningarna tänkte jag bara att det har ploppat upp ännu en skribent som skriver om en sanning som vederbörande inte ens har försökt granska kritiskt.
Senare har jag förstått att Elisabeth Hjort har försökt reda ut hur religiösa blir tokreligiösa och det spåret följde Göran Bergstrand föredömligt när han skrev "Inte bara Knutby". Jag läste Bergstrands bok men avstår från att ta itu med Hjorts eftersom jag har grävt i det fenomenet i sju år och tror att jag har fått ett rätt bra grepp om sektdynamiken efter många kontakter med sektmedlemmar, deras ledare, deras anhöriga och knutbybor.
De flesta som har skrivit om morden i Knutby har gjort det med tidningsartiklar som enda källor.
Undantaget är Expressens Terese Cristiansson som nog försökte vara källkritisk och skrev in sig som elev i Kristi Bruds/Drottning Tirsas träningsskola.
Hon var dock tillräckligt korkad för att gå in i dimridåerna som de obildade och outbildade låtsaspastorerna svepte in henne i. Hennes bok blev därför en partsinlaga för sektledningen i Gränsta Knutby.
Senare har jag förstått att Elisabeth Hjort har försökt reda ut hur religiösa blir tokreligiösa och det spåret följde Göran Bergstrand föredömligt när han skrev "Inte bara Knutby". Jag läste Bergstrands bok men avstår från att ta itu med Hjorts eftersom jag har grävt i det fenomenet i sju år och tror att jag har fått ett rätt bra grepp om sektdynamiken efter många kontakter med sektmedlemmar, deras ledare, deras anhöriga och knutbybor.
De flesta som har skrivit om morden i Knutby har gjort det med tidningsartiklar som enda källor.
Undantaget är Expressens Terese Cristiansson som nog försökte vara källkritisk och skrev in sig som elev i Kristi Bruds/Drottning Tirsas träningsskola.
Hon var dock tillräckligt korkad för att gå in i dimridåerna som de obildade och outbildade låtsaspastorerna svepte in henne i. Hennes bok blev därför en partsinlaga för sektledningen i Gränsta Knutby.
Eftersom så många har skrivit om stollarna i Knutby när deras drottning Tirsa har agerat pajas i medierna, är det lite besynnerligt att två scoopmöjligheter har negligerats.
Den viktigaste är naturligtvis att den så kallade barnflickan, med till visshet gränsande sannolikhet, inte är en mördare. Hon var dock villig att bli det och därför sitter hon bra där hon sitter.
Den dömde pastorn sitter också bra där han sitter, men det borde sitta minst sex till ur sektledningen bakom lås och galler.
Domare åklagare, utredare och advokater borde åtalas för domstolsförakt!
De avslutade alla rättsliga processer direkt när det kom fram att mordvapnet var utslussat från Stockholmspolisens beslagslager till en av polisens informatörer som såg till att revolvern kom till Knutby.
Där dog allt utredande för att skydda polischeferna i Stockholm och Uppsala!
Det andra som borde intressera journalisterna, är hur sektdrottningen försörjer sig i dag utan pastorslönen.
-
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar